Barnen

Vad kan det betyda för ett barn att bli intervjad i radio? Att få sin röst hörd? I det sista programmet av Barnen söker Ylva Mårtens upp Sonny som hon intervjuade för 13 år sedan. Första gången Ylva Mårtens mötte Sonny var hösten 2001. Sonny var då omhändertagen av samhället för att hans föräldrar inte kunde ta hand om honom. Han bodde på ett hvb-hem, ett stort familjehem. Minns han något från mötet 2001? Betydde intervjun som Ylva Mårtens gjorde något för honom? Detta är sista programmet i serien Barnen. I nästan 15 år har programmet låtit barn och ungdomar komma till tals och försökt skildra samhället ur barnens perspektiv. Om du vill kommentera programmet eller det faktum att Barnen sänt sitt sista program – vi finns på Facebook! Du kan också maila Ylva Mårtens. ylva.martens@sverigesradio.se Redaktionen har fått många brev och synpunkter efter programmet med Sonny: Hej Ylva! Vilket fantastiskt program idag, fredagen den 17/10. Det hördes att Ditt samtal med Sonny betydde mycket för honom och säkert betyd

- Jag känner mig inte trygg att visa mig naken i skolan, det känns som att folk tittar och dömer, säger Linnea som går i åttan på Eneskolan i Järna. Linnea har inte duschat i skolan på tre år. I femman slutade hon att duscha i skolan efter idrotten - och hon är inte ensam. På Eneskolan i Järna är det många tjejer som byter om på toaletten eller helt hoppar över duschen. Ida Wallentin säger att klimatet i skolan gör att man inte vill visa sig naken. – Jag tror det finns många som tycker att de är jättefina, men man måste vara bekväm med hela situationen. Det är många som vill trycka ner andra, säger hon. Kan man bli tvingad att duscha, och finns problemet främst i tjejernas omklädningsrum? Vi besöker också Globala gymnasiet i Stockholm där det sen ett år tillbaka finns ett tredje, könsneutralt omklädningsrum. På dörren hänger en stor regnbågsfärgad queersymbol. Här byter de om som inte är bekväma med varken tjejernas eller killarnas omklädningsrum. – Här slipper jag känna ett obehag, säger Julia som brukade

Finns det en konflikt mellan barns dataspelande och bokläsande? Det undersöker Barnens reporter Ylva Mårtens. Kajsa Pasanen och Ramyar Shahsavari går i sexan i Frödingskolan i Karlstad. Vad kommer först för dem? Böcker eller dataspel? Första gången Ylva Mårtens träffade Kajsa Pasanen och Ramyar Shahsvari var i deras arbete med barnjuryn för Sveriges Radios programserie Barnens Romanpris. Nu återkommer hon till dem för att prata datorspelande och bokläsning. Vilka läsvanor har Kajsa och Ramyar? Och vilket drar mest, datorn eller böckerna?   Många barn har idag begränsad speltid hemma. Kan obligatorisk lästid bli en ny trend i familjer där föräldrarna oroar sig för barnens läsförmåga? Ylva Mårtens besöker också Stadsbiblioteket i Karlstad som fyller 100 år i år och satsar stort på barns läsning, både i förskolan och skolan. Vad krävs för att locka barn till läsning?

Spel är en stor del av många barns liv. Nio av tio barn ägnar sig åt att spela via datorn eller mobilen. Och var fjärde kille i mellanstadieåldern spelar mer än tre timmar per dag. Vad är grejen med att spela? En del forskningsstudier visar att datorspel försämrar barns sociala förmåga och påverkar läsförståelsen negativt - medan andra studier visar resultat som pekar i precis motsatt riktning. Men vad tycker barnen själva? Barnen i P1 har bland andra träffat syskonen Esaias och Natanael Alexanderson. – Jag får ett större engelskt ordförråd genom att spela. Det  säger Esaias, 13 år, som brukar titta på You tube där barn och ungdomar världen över lägger ut tips på hur man kan bli bättre på olika spel. I programmet möter vi också Vincent Ibraj, 9 år. – Jag tycker det är roligt att spela, men om jag får chans att plocka äpplen finns det inte en chans att jag spelar, säger han. Jonna Berglund har gjort programmet.

Jens-Antonio är 11 år och tycker inte att han lär sig någonting i skolan. De stökiga eleverna tar över lektionerna och lärarna ger honom inga nya utmaningar, berättar han. Så han bestämmer sig för att byta skola. – Jag vill utforska världen. När jag gått ut gymnasiet är det raka vägen till universitetet. Om jag inte lyckas med att bli advokat så kan jag alltid bli hockeyproffs, säger han. Hans nya skola, Internationella engelska skolan, är känd för att ha högpresterande elever. Vilka förväntningar har Jens-Antonio? Vilka farhågor? Och hur blir det att gå upp tidigare på morgnarna för att komma i tid till den nya skolan?  Louise Jacobsson har gjort programmet.

Många elever från förorterna söker sig till gymnasierna inne i stan, om betygen räcker för att komma in där. Men en hel del kommer tillbaka, besvikna. Det har blivit så vanligt att de fått ett eget namn, återvändarna. Viyan är uppvuxen i Angered utanför Göteborg. Hon kom in i en av de eftertraktade gymnasierna i stan. - Jag ville pröva på något nytt, gå i en svensk skola, säger Viyan. Men jag kunde inte vara mig själv där. Här i Angered kan jag leva ut hela min identitet. Jag tycker om mångkulturen här. Ungefär hundra elever kommer "tillbaka" till Angeredsgymnasiet varje år. Rektor Patrick Gladh berättar att många av dem har tappat självfötroendet och känner sig misslyckade. Trots att det inte är de som inte räckt till, utan skolan i stan som inte kunnat möta deras behov. – Du kommer till en skola där dina klasskompisar har eget rum. Själv bor du i en tvåa med dina fyra syskon, och inte ens köksbordet är en plats där du kan plugga ifred. Det är klart att dina behov blir annorlunda än dina klasskamraters, sä

Jacob är 16 år och älskar film. Och Let´s Dance. Han missar aldrig fredagarnas dansprogram på TV, inte ens de helger han är på kortis, alltså korttidshem för barn och ungdomar med vissa funktionsnedsättningar. Följ med Jakob en helg på Kullens "kortis"! ”Kortis" kallas de korttidshem där barn och ungdomar men vissa funktionsnedsättningar kan få bo under kortare perioder, exempelvis en helg i månaden. ”Kortis" går under lagen LSS, lagen om stöd och service och syftet är att ge anhöriga avlastning, samtidigt som barnen och ungdomarna får en chans att byta miljö och göra aktiviteter ihop. Till Kullens korttidshem kommer barn och ungdomar som har neurologiska funktionsnedsättningar, som exemplevis autism, och i det här programmet får vi följa med under en helg på ”kortis”. Vi får träffa bland andra Jakob och följa med när han och de andra åker iväg på utflykt. Helgen bjuder på fredagsmys och discobowling och tankar om kärlek, framtid och drömmar. Ett program av Olivia Sandell Billström

När Ena var liten tvingades hon under flera år se sin mamma bli misshandlad av sin pappa. - Jag och min syster var som statister i en våldsam film, som vi var tvungna att bevittna om och om igen. I programmet berättar hon om rädslan och om en uppväxt som fortsatte att göra ont även när våldet upphört. Den här veckan uppmärksammar Sveriges Radio våld i nära relationer. Två till tre barn i varje klass växer upp i familjer där det förekommer våld. Två till tre barn per klass som tvingas se hur den de älskar blir slagen. I programmet hör vi också en berättelse av en  kille som ända sedan han var  liten gjort allt för att rädda sin mamma från slagen. – För barn som växer upp med våld i hemmet finns ingen som kan ge omsorg eller trygghet. För en förälder är farlig och den andre är rädd”, berättar Ann Florberger , socionom som arbetar på Bojen i Göteborg, en verksamhet för barn, ungdomar och föräldrar som upplevt våld i hemmet. Ett program av Jonna Berglund i samarbete med Radio Fri. Behöver du stöd? Se länkar: ht

Reine och hans kompisar Fabian och Fredrik är nästan de enda niorna på hela skolan som inte har utländskt bakgrund. Och de håller ihop. - Vi är ju svenskarna, det får vi höra i korridoren. Men jag gillar att det är blandat, säger Reine. Reine går sista året i högstadiet på Grönkullaskolan i Rissne, norr om Stockholm. Ända sen han var liten har han fått höra att han måste stå på sig, annars kommer han bli trampad på. Reine har lärt sig att spela en roll, för att klara av skolan. Rollen som den duktiga eleven. -  Ingen är sig själv. Alla spelar roller för att klara av skolan. Jag har lärt mig spelet och har lyckats hålla mig undan från bråk. Ett program av Sukran.Kavak@sverigesradio.se. Del 6/6 i Barnens serie Bakom skolans dörrar. Lyssna på det första programmet från Grönkullaskolan i Rissne.

När Evelina Larsson skulle söka jobb efter studenten fick hon rådet av arbetsförmedlingen att inte tala om att hon satt i rullstol. - Alla arbetsplatser är så anpassade nuförtiden, sa konsulenten, berättar Evelina. Evelina kallades till intervju för jobbet som telefonist. Men väl där kunde hon inte ta sig in: det fanns bara trappor, ingen hiss. Evelina fick ringa upp arbetsgivaren som kom ner. – Här kan du inte jobba, sa han, berättar Evelina. Ingenting är anpassat här. Fyra år senare deltar Evelina i projektet Puzzlet, som ska hjälpa rörelsehindrade ungdomar att få jobb eller åtminstone komma ut på praktik. – Många får ett intyg direkt efter studenten att de inte har någon arbetsförmåga, säger projektledaren Emma Lyrdahl. Intyget ger rätt till aktivitetsersättning, men personen blir sittande hemma  och känner sig värdelös. Men hur kan man veta att en ung människa inte har någon arbetsförmåga alls, om man aldrig ens har fått pröva? Evelina har deltagit i projektet i tre månader och ska snart börja praktiser

Den svenska skolan befinner sig i en kris och är ett hett ämne inför årets riksdagsval. Men vad är viktigast i barnens egen skolvardag? Vid sidan av en fotbollsplan står Linnea Kalenius och Tilde Bagge af Berga. Men de vill inte vara med och spela. Se videon "Kärlek och bråk på plan" som är gjord av Adam, Mabel och Patrik på Frejaskolan i Gnestad. Det här är del 4 i serien Bakom skolans dörrar. Vi är tillbaka på skolgården tillsammans med klass 5 A på Frejaskolan. – Killarna kör så hårt. Man är rädd för att göra fel. Då kanske killarna blir arga och börjar sucka, berättar de. – Men det brukar jag strunta i – bara man gör sitt bästa! flikar Linnea in. En bit bort promenerar ett tjejgäng omkring. --Vi i flummar runt på rasterna och pratar. Det finns inte så mycket att göra på vintern, berättar Emelie Lundmark. Hon och kompisen Julia drömmer om sångkarriär respektive hästar. – Man vill att folk ska veta vem man är. Och om man blir känd får man nog mycket kärlek av sina fans, säger Julia Calmvik. Varför leker i

Förra året gick brandlarmet på Rissneskolan, norr om Stockholm, flera gånger i veckan. Papperskorgar brann, smällare smälldes i korridorerna och en natt brann skolan ner. Ett år senare har eleverna fått komma tillbaka till sin skolan efter att den byggts om och fått det nya namnet Grönkullaskolan. Och nånting har förändrats. -          Det är mycket lugnare i skolan nu, jag känner mig tryggare och  behöver inte titta mig bakom ryggen längre, berättar Fredrik. Många av eleverna säger också att de det här året har höjt sina betyg och känner sig mer motiverade. Men så en dag, precis innan påsklovet så händer något i skolan som gör att eleverna åter igen blir oroliga. Några elever hackar sig in i skolans datorer och ändrar i andra elevers omdömen. -          Jag är orolig att de har ändrat i mina betyg, säger Tuqa. Ett program av Sukran.Kavak@sverigesradio.se

Riksgymnasiet för rörelsehindrade är inhyst i Angeredsgymnasiet i Göteborg. Två korridorer i en jättestor skola. Moa Johansson går i ettan i en klass med bara sex elever. - Det som är bra är att vi allihop använder rullstol, säger hon. Men vi vet ingenting om de andra eleverna, de som går i stora skolan. Det känns som om vi är statyer för dem. Varje dag när Moa kommer hem från skolan sätter hon sig vid synten och spelar och sjunger. Håkan Hellströms sånger har betytt mycket för henne. - "Bry dig inte om dom, titta rakt fram inte runt dom". Den texten känner jag igen mig i. Jag har aldrig kunnat strunta i vad folk tycker om mig. Men nu har jag börjat med det. Angelica Johansson flyttade hemifrån för att kunna gå på Riksgymnasiet för rörelsehindrade. Hon trivs, men saknar att gå i stor klass och alla vännerna hemma i Lidköping. - Men jag hade aldrig klarat gymnasiet hemma, säger hon. Angelica har perceptionssvårigheter som följer med hennes rörelsehinder. - Jag har svårt med mönster, och om jag räknar matte p

Fallande skolresultat och PISA-undersökningar i all ära. Men vilka skolfrågor är viktigast när barnen själva får bestämma? Vi har följt elever på lektionerna, i matsalskön och på fotbollsplanen. – Tiden går för snabbt, berättar 11-årige Leo som ritat en skiss över hur hans liv kommer att se ut de närmaste 15 åren.   – Man inte ska bli förvånad över hur mycket jobb som kan komma. Men någonstans går ju gränsen för vad man klarar av, säger han.   Leo är huvudpersonen i det första programmet "Jag vill stanna tiden!" där vi får ta del av hans liv och hans tankar. Leo har själv varit med och skapat programmet med hjälp av en egen bandspelare. Ett återkommande ämne är hur svårt det kan vara att finna sin egen roll i klassen, särskilt sedan bästisen flyttat. – Jag kommer ihåg Fredrik. Han var min bästa vän och vi träffades en solig sommardag 2008. Han var sensam. Det var jag också. Så jag gick till honom och sa hej och vi blev kompisar. Men så flyttade han och sedan dess känns det som om han vore evigt sjuk, säger

I januari öppnar skolorna igen efter jullovet, och många elever går tillbaka till skolan. I del två i serien om att börja skolan möter du barn som söker asyl i Sverige, hur är det att börja skolan i väntan på migrationsverkets beslut och hur är det att kliva in i klassrummet för de barn där situationen ser annorlunda ut? -Jag skrev en berättelse om mitt liv, hur jag har varit, hur jag levt och vad jag har varit med om. När jag skrev det så kände jag mig som en jättegammal människa, sen har jag en bild i mitt huvud som visar att jag är en äldre man, jag är mycket äldre än de andra, berättar Husni Hassan, 18 år, som nyligen börjat gymnasiet. Han flydde till Sverige från Somalia när han var 13 år, en flykt som tog två år. Trots att Husni har bott i Sverige i 3 år så söker han fortfarande asyl. På Kvarnbergsskolan i Stockholm arbetar Eva-Lena Hammerin i en förberedelseklass för nyanlända elever. I klassen går för tillfället 11 elever men antalet varierar, det beror på hur länge varje elev stannar i klassen. Mål

- Det var nervöst, man satt där och kollade ner i boken. Jag visste vilket ställe jag var på. Man vågade inte göra olika grejer ifall det skulle hände nåt, säger Sandra 15 år. Varje år omhändertas ca 30.000 barn och ungdomar för vård utanför hemmet. Ca 1000 personer av dessa placeras hos Statens Institutions styrelse, även kallad SIS. I sverige finns det ca 25 st ungdomshem från norr till söder.  I veckans Barnen åker vi till Vagnhärad, strax söder om Stockholm där vi träffar Erik och Sandra, 14 och 15 år som båda bor på Lövsta ungdomshem och går i skolan på institutionens egna skola som heter Silleskolan.  Vi försöker ta reda på hur det är att börja skolan när man sitter inlåst och övervakad dygnet runt. Här bor flickor och pojkar som alla blivit tvångsplacerade av socialtjänsten, så kallat LVU. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.  För att en ungdom ska bli omhändertagen enligt LVU så krävs det att personen lever ett liv med missbruk eller kriminalitet eller att ungdomens föräldrar inte kan g

Mjuka änglar och glittriga tomtemössor. Julen är här - och den genomsyrar nästan allt. Men hur är det att möta allt det här när man själv inte är - och inte vill vara - en del av det?  I Barnen idag möter vi barn som av religiösa skäl inte firar jul alls – eller som bara är med på ett litet hörn. -Julen tar ju så stor plats. Ändå är det är ingen stor grej för mig. Det är något som andra firar – inte vi.  Så säger Alessandro Stigedal-Ageno, 13 år, vars familj är Jehovas vittnen. De firar inte jul, eftersom de inte tror att Jesus föddes under julen: -Vi får många frågor om julen från kompisar. Många förstår när jag förklarar varför vi inte firar, men en del säger att vi har en jättetråkig religion, berättar Bianca Stigedal-Ageno, 11 år. -Men en gång när en lärare ville tvinga mig att sjunga julsånger, var det fler i min klass som ville skydda mig och som hjälpte mig att slippa, fyller Alessandro i. Alessandro, Bianca och deras lillasyster Emilia, 8 år deltar inte alls i de aktiviteter i skolan som har med jul

Hur är det att fira jul när familjen inte är den trygga punkt den borde vara? Barn och unga som placerats i familjehem berättar om sina jular och om de både positiva och negativa förväntningar som julen för med sig. Amanda och Natalie drömmer om att åka tillbaka till Spanien och fira jul. - Det var så varmt och skönt där och så bode vi i ett jättelyxigt hus, sager Natalie som är 11 år. Men i år vet de inte om de ska fira jul hos sina föräldrar eller i ett familjehem. För Ramona, 20 år, var julen länge förknippad med alkohol och fulla vuxna. Hon minns hur konstigt det kändes att fira jul i sitt familjehem för första gången.  - Jag gick och väntade. Ska de inte börja dricka snart? Men det hände ingenting. Jag tyckte familjen var så underlig. Andreas, 19 år, räknar förra julen som en av sina bästa hittills. Då var han helt ensam. Och i en häktescell. - Där var jag helt avskärmad från alla normer och ideal. Det var så skönt att slippa tänka på hur det ska vara. Ett program av Louise Jacobson

Cannabis är den drog som ökar mest bland ungdomar. Vi sänder från Lidingö, den stadsdel i Stockholm där polisen i sin senaste insats hittat flest ungdomar som använder hasch och marijuana. Vi är på fritidset Sticklingegården på Lidingö. Runt ett bord sitter bland annat mamma Therese med 16-årige sonen Joel som fram till sommaren använde både hasch och marijuana. -          Jag försökte inte dölja att jag rökte marijuana. Mamma hittade cannabispipan i min garderob, berättar Joel. Vi hör också polisen som säger att cannabis är den nya folkölen och 15-årige Jan som berättar om kompisar som gömmer sig på skolans bibliotek när de är höga. Producent för sändningen är Sukran Kavak och programledare är Lollo Collmar. Del 4/4 i serien Barnen, spriten och drogerna.

Många unga som dricker lever med en ständig konflikt inombords, med dålig samvete och rädslan över att bli upptäckta. Sam är 14 år och muslim. Han började dricka föra sommaren när han började gå på fester.    -Alltså på ett sätt blev jag ganska tvingad att dricka första gången. Kompisarna tjatade på mig jättemycket varje gång vi var på fest. Och till slut var jag inte stark nog att säga nej. När jag förstod det blev jag jätte besviken på mig själv.Det dåliga samvetet ledde till att Sam nu bestämt sig för att inte dricka längre. David Bengtsson och Lina Björnson är 16 år. De har båda tagit beslutet att inte dricka innan de är 18 år. -          Jag har förlorat vänner för att jag inte dricker, säger David. -          Kompisar kan sucka åt mig när de berättar om fester de varit på och varit fulla för de tycker inte att jag fattar. Till slut berättar de inte saker för mig längre, säger Lina. Programmet är gjort av Sukran.Kavak@sverigesradio.se Del ¾ i serien Barnen, spriten och drogerna Lyssna även på Svenska b