Varvat : En Podcast Om Spel

Vår lyssnare David bad oss göra ett avsnitt om sportdramat Coach Carter (2005) och Varvat-redaktionen är en 'people pleaser'... Johan och Eric pratar om MTV-skimrande underklass, internaliserade myter, högerns okomplicerade världsbild och konceptet Samuel L. Jackson. Eric gick upp 05.00 för att se Gudrun Sjödén begrava sig själv. Kontaktuppgifter: https://twitter.com/Varvatpod varvatpod@gmail.com

Varvat pratar The Legend of Zelda och gayikonen Link, och försöker samtidigt undvika att vara nyttiga idioter åt multinationella storföretaget Nintendo – som gör enligt förväntningarna och går emot alla förväntningar. Det blir prat om slutna digitala ekosystem, spel designade för att visas upp på TikTok och Shigeru Miyamotos ledarskap. Dessutom frågan: Skräms Jimmie Åkesson av tanken på allt för många framtida melodifestivalendeltagare? Kontaktuppgifter: https://twitter.com/Varvatpod varvatpod@gmail.com

Andreas har varit och lyssnat på ett scensamtal med svenska filmregissören Tarik Saleh, med temat 'The Politics of Tarik Saleh'. Veckans Varvat blir därför ett poddsamtal om den svåra konstformen 'att prata om sin egen konst'. Vi ställer oss också frågan: kan en stor politisk tänkare kalla sig själv 'a big Nietzsche guy'? Kontaktuppgifter: https://twitter.com/Varvatpod varvatpod@gmail.com

Johan och Andreas framför åsikter om Apples klimatserie ”Extrapolations”, som visar bilden av en framtid där miljöförstöringens katastrofala konsekvenser ger rika och framstående människor ångest, vilket de sedan måste prata om med andra rika och framstående människor. Nice!

Varvat har slarvat med det redaktionella arbetet, vilket resulterar i korthugget svammel om Renfield (mycket dålig), Lean on Pete (mycket bra) och Nöjespalatset Tolv (mycket deppigt). Spoilervarning utfärdas. För Renfield. Inte för vad som händer på Nöjespalatset Tolv. Kontaktuppgifter: https://twitter.com/Varvatpod varvatpod@gmail.com

Varvat gör tvära kast när redaktionen på en vecka går från 2020-talsskräck till 90-talsromantik: Eric och Andreas har sett det MYCKET orealistiska kärleksdramat Broarna i Madison County. De flesta svennar kommer nämligen aldrig att möta en människa lika bra och spännande som Clint Eastwoods karaktär Robert Kincaid. Andreas undrar om filmkyssar var fulare förr i tiden och Eric berättar om sitt låga förtroende för män (särskilt innerstadsmän).   Kontaktuppgifter: https://twitter.com/Varvatpod varvatpod@gmail.com

I julas pratade Varvat om monster och yttre rymden, men inget är förstås mer skrämmande än andra människor! I påskskräckspecialen diskuterar vi filmerna Speak No Evil och Palm Trees and Power Lines. Det blir ett samtal om grooming, sociala manipulatörer, nazismens subversiva kraft, vår inneboende flathet och de allvarliga riskerna med att lära känna holländska par. Så, eh… glad påsk?

Eric och Andreas har sett The Whale och konstaterar att evige gymnasieeleven Darren Aronofsky har ett intresse för människokroppens förfall som aldrig svalnar. Brendan Fraser är tillbaka med besked och han har ögon att drunkna i. Eric är besviken. Han tycker Johan och Andreas var för generösa mot Obama och Bruce Springsteens podcast.

  Varvat gör ett försök att hitta tillbaka till kärnverksamheten, spel. Andreas och Johan har tagit sig igenom “Resident Evil 4: Chainsaw Demo” och samtalar om Resident Evil-seriens historia, Resident Evil 4:s enorma genomslagskraft och det bra och det dåliga med remakes.  Men ifall någon trodde att politiken förkastats helt, think again. Det finns alltid utrymme till övers för att dissa Barack Obamas sorglösa mediaimperium i vardande.

Marlboromannen lever och har hälsan! I ”jubileumsavsnittet” nummer 50 rider Varvat ut på prärien tillsammans med en stoisk Harrison Ford. Det blir blodigt, lerigt, snöigt och lite fånigt när den klassiske filmstjärnan drabbar samman med en skrupellös gruvägare som vill åt hans mark i första säsongen av ”1923”. Eric tar på sig att förutse slutet på serien – och kanske också slutet för Varvat-redaktionen?

Basket- och medborgarrättslegenden Bill Russell ger oss skäl att diskutera integritet och historiska skärningspunkter, likväl som rätten att strunta i aktivism till förmån för att ligga med 20 000 kvinnor och hänga med Richard Nixon. Triggervarning: Programmet kan innehålla spår av fatshaming och wrestling.

Varvat diskuterar kontroversen kring Hogwart’s Legacy, J. K. Rowlings transexklusionära radikala feminism och riskerna med att överlåta åt storföretag och sociala medieaktivister att föra den sociala progressiva kampen.

Eric och Johan tar en tur till “den gröna ön” i ett samtal om Martin McDonaghs The Banshees of Inisherin och konstaterar att nitiska sociala konventioner nog gör mer skada än nytta samt att Colin Farrell är den totala människan. Eric skickar även Andreas, som inte är med, ett tips på en nytolkning av en klassisk figur som han kanske skulle gilla.

Varvat tar paus från att såga populärkultur. Johan och Andreas pratar om Norfolk Southerns tågkrasch, vinylklorid, ballonger, AI, svårigheten verifiera sociala medier-nyheter och den urspårade tramsiga verkligheten.

Andreas har testat Dead Space-remaken och vill nu ha riktiga omtolkningar istället för uppgraderingarna vi matas med idag. Vi har sett Welcome to Chippendales. Kumail Nanjiani är bra som missunnsam och talanglös klubbentreprenör. Eric har funderat på varför kvinnor som ser män strippa är så mycket gladare än män som ser kvinnor strippa. Hans minns när hans mamma var på spansk Chippendales-klon på Lanzarote i slutet på 90-talet. The Last of Us-serien har rullat igång på HBO och den är inte dålig, men behövdes den verkligen? Eric råkar vara för generös mot Neil Druckmann – han är inte auteur. Andreas tycker alla serier ser likadana ut. Eric har också en kort inlaga om tvålfärgade bro-filmen Avatar: The Way of Water.

Johan och Andreas pratar om Jumpships indiebagatell Somerville. Spelets finlemmade huvudkaraktär ser ut att jobba för butikskedjan Weekday (anno 2005) och det är oklart hur varm relation han har till familjen han idogt jagar efter.  Det blir prat om storbolagsindie och indiespelens formulaiska struktur och design. Vilka Steam-recensenter ska man egentligen lita på?  

Eric och Andreas har sett guldbaggebelönade och Oscars-nominerade satirgeniet Ruben Östlunds senaste film Triangle of Sadness. Eric tycker INTE att Ruben Östlunds och Lucas Simonssons konstnärskap är väsensskilda från varandra. Andreas kan inte ta in att Ruben Östlund själv skapat konstverket The Square som förekommer i filmen med samma namn. Det blir mycket ris åt plump satir.

Eric och Andreas tittar i spåkulan och ser redan nu hur bra eller dåliga 2023 års största spel är. Det blir Hogwarts Legacy, Sons of the Forest, Armored Core 6: Fires of Rubicon, Wo Long: Fallen Dynasty, Ark 2, Crime Boss: Rockay City, nåt Warhammer-spel, Resident Evil 4, Dead Island 2, The Day Before, Hollow, Knight: Silksong, Hades 2, Legend of Zelda: Tears of the Kingdom. När Andreas är sjuk behöver han tuffa barnfilmer.

Eric och Johan sammanfattar 2022. Ett tufft år för världen, men ett bra år för Hollywoods varumärkeshantering. Också i detta avsnitt: Eric undrar om han har ett stört sinne för humor och Johan får lära sig varför det behövs fler personer som Pelé. Verk som omnämns: Kogonadas Columbus och After Yang, DMX-dokumentären Don't Try To Understand, Tár, Prey, TopGun: Maverick, We Own This City, Better Call Saul, Andor, Legend of Zelda: Skyward Sword, Dead By Daylight.

Tillbaka efter sjukdom. Vi jämför sci-fi-skräckisarna Signalis och The Callisto Protocol. Johan är med och pratar om populärkulturens förhållande till Jupiter. Eric har tittat på senkapitalistiska skräckserien Welcome to Wrexham. Vi pratar om arbetarklassgrabben Ryan Reynolds och vad som händer om man spränger honom i luften.